Nettelblad

 

Nu är det visst ett slags påsk"lov" av något slag, eller icke schemalagd tid avsedd för självstudier som det benämns på en utbildning som min. Studier ska det nog bli, har redan blivit, de blir överallt och hela tiden eftersom jag är impulsiv och oorganiserad och mest lär mig saker på rent intresse. Kirurgibok i badet, i soffan, i solen. På morgonen, kvällen, i väskan och på väntan till bussen. En åhörarkopi att skumma här, tusen anteckningar från någon klinikplacering där.

Jag kompenserar mitt kaos med intellekt.

 

Och går sedan mitt i alltihop in i bokredigering. Det börjar bli flyt i det hela. I den bästa av världar är det inte många veckor kvar innan jag lämnar ifrån mig mitt bokmanus, i alla fall för den här gången och för lång tid framåt. Så nöjd som jag kan bli, nu.
Återkommer man några år senare finns det alltid saker man vill ändra. Några år senare är ju detsamma som några år till som skrivande människa. Större erfarenhet, än mer professionellt förhållningssätt.

 

Vi trivs fortfarande bra ihop, jag och boken. Helt klart det bästa alstret hittills. Jag går in i en glasbur när jag arbetar med den. Alla kan se mig men jag är ändå instängd och har inte helt med yttervärlden att göra.

I efterhand känns det obegripligt att hela den där textmassan tillverkades på en månad. Ungefär som jag inte fattar att det var genom att gå igenom två förlossningar som jag fick mina barn.

 

Kanske förstår jag bättre om jag ser till att skapa fler. Barn, såväl som böcker.