Nettelblad

Jag har bloggat i nästan ett decennium, mitt första inlägg på en blogg skrev jag i augusti 2005 (på en gammal blogg.se-adress som tyvärr inte längre finns kvar). Folk som gjort det länge brukar ju kunna visa upp bilder på hur de såg ut på bloggen för si och så många år sedan för att visa hur de utvecklasts och förändrats och allt sådant där tufft.

Så jag tänkte att vi tar oss en titt så långt som arkivet i den här bloggen sträcker sig och ser om vi hittar något intressant. (Varning för bildbomb)

 

Jag var fjorton-snart-femton och hade precis börjat gymnasiet. Gjorde tusen saker samtidigt och tänkte att nu när högstadiet var över så skulle jag bli världens häftigaste människa med en miljon vänner. Hade massor med bekanta och styrde upp en massa saker, klädde excentriskt så jag vet inte vad (och lade mycket tid på att hitta nya lustiga plagg till samlingen). Och bodde i min röda kappa. Alltid i min röda kappa, ända sedan jag köpte den 2006.

 

Skulle fylla sexton, hade slutat träffa folk på samma sätt som förut, liksom tröttnat som jag gjorde ibland på den tiden när världen och verkligheten inte levererat som jag ville att de skulle göra. Hade skrivit min första roman under sommaren och ägnade mest höstkvällarna åt att redigera den. Var sjuk väldigt mycket, kom efter i skolan, visste inte vad jag ville med mitt liv, vann en fototäving om forskning och var ledsen på sättet man kan vara när man inte blivit den man vill ännu. Och så gick jag på maskerad ibland. Och även helt vanliga dagar hände det att jag hade peruk, bara för att jag tyckte det var snyggt.

Och bodde i min röda kappa, fast den visst aldrig kom på bild.

 

(röd kappa, som vanligt)

 

Hade fått en första pojkvän och låtit förhållandet gå sönder. Börjat prata med en kille i Umeå som jag inte visste vad jag tyckte om egentligen men som jag inte riktigt kunde släppa. (Senare skulle vi få två barn tillsammans och gifta oss.) Var vegan. Pluggade osannolikt mycket, alltså arbetsnarkomanmycket, som en ätstörning fast med jobb och studier. Gick ned flera kilo i vikt av all stress och bara fortsatte plugga och plugga tills jag blev tillsammans med den där mannen och han sa åt mig att inte visste han riktigt vad jag höll på med men friskt verkade det inte så det var bara att lägga av bums och ta hand om mig själv innan jag gick sönder helt.

Vi blev tillsammans en vecka efter att jag fyllde sjutton. Det gjorde märkliga saker med mitt liv.

 

Jamen ni börjar fatta grejen. En bebis vartannat år typ. Och terminerna som bara rullar på. Det här var första kliniska terminen, jag gick på avdelningar på sjukhuset tills jag inte nådde fram att lyssna på patienters hjärtan pga. magen. Vi bodde i en större lägenhet, jag simmade mycket i höstmörkret och mannen i min mage simmade med, och jag skrev en roman på en månad.

 

Jamen den har ju inte slutat än. Vem vet vartåt det barkar. Dramatiken väntar runt hörnet, min dotter talar i oändliga meningar, boken kanske händer, jag söker jobb, när de spelar Shake it off på radio sms:ar vänner till mig och säger "Nu spelar de din Taylor-sång!" som om det var jag som hade patent på den, ungefär.

Jag fortsätter mest vara jag, som jag alltid var, som jag alltid varit.
Fast lite (mycket!) bättre.
Som mår lite (mycket!) bättre.
Som om det faktiskt finns ett lyckligt slut på historien.

 

 

(PS det är den röda kappan som gäller än.)