Harry Potter and me
Det här har varit min titta-på-när-barnen-somnat-dokumentär de senaste dagarna. Kanske var det bara var jag befinner mig i livet just nu, eller möjligtvis vilka nivåer mina könshormoner befinner sig på just nu, men den fick mig att gråta eller nästan-gråta flera gånger om.
När J.K Rowling berättar om hur hon mådde de där åren då hon kämpade med boken, när hon berättar om hur hon bara kände att hon måste ge den en rättvis chans fast hon förstås aldrig kunde veta att den skulle lyckas. När de sa till henne från Bloomsburys håll att don't quit your normal job och sedan den sjuka framånghistorien efter det. Hon berättar så naket, så ärligt, och så roligt, och jag sitter med gåshud och ler.S
När J.K Rowling berättar om hur hon mådde de där åren då hon kämpade med boken, när hon berättar om hur hon bara kände att hon måste ge den en rättvis chans fast hon förstås aldrig kunde veta att den skulle lyckas. När de sa till henne från Bloomsburys håll att don't quit your normal job och sedan den sjuka framånghistorien efter det. Hon berättar så naket, så ärligt, och så roligt, och jag sitter med gåshud och ler.S
Vilket bra tips! Den här måste jag sen när jag har tillfälle. Men jobbigt om man blir sådär rörd och snyftig för jag är så himlans känslig för sånt ;)