Nettelblad

 

 

På samma sätt kommer du inte att skriva en roman bara för att du gillar att skriva ibland. Och om du skriver en roman, betyder det inte att den ska bli utgiven och att du ska försörja dig på det. Det är inget fel på dig om den inte blir det. Om du tycker det är kul att skriva romaner, gör det. Om folk får springa fem timmar i veckan utan att någon höjer på ögonbrynen trots att de inte tjänar pengar på det - varför ska du inte kunna få skriva?

Kanske råkar du bli bestsellerförfattare. Precis som du kanske vinner på triss eller börjar dejta en oljeshejk och aldrig behöver jobba mer. Jag säger bara att om ditt mål är att bli rik och berömd, rekommenderar jag något med bättre utsikter än författarskapet. Om du ska skriva ska du göra det för att du måste. För att du inte kan låta bli. För att det, även om du ibland sliter ditt hår och undrar vad i helvete du håller på med och tycker att varje ord är veritabel skit, är den mest stimulerande sysselsättningen du kan tänka dig.

För att om du slutar skriva, och sedan börjar igen, känner du att du har hittat hem.

Som ett av-och-på-förhållande som slutar i evig kärlek, som att börja med heroin igen efter att man tagit sig ur det, som en himla runners high om du varit den där maratonlöparen istället. Så ska ditt skrivande kännas när det är som bäst. Då kommer du igång.

 

 

Handfasta tips! hör jag nu körer av besvikna läsare vråla. Jag älskar att skriva men jag gör det ju inte, hur ska jag börja?

Mitt svar är: gör det. Då kommer det bli gjort. Har du inte skrivit på länge, börja bara. Planera saker utifrån hur du ska hinna skriva. Låt det vara första prioritet, inte andra eller tredje eller sjuttionde. Min första roman någonsin skrev jag i Beijing. Vi var där och hälsade på min syster som bodde där då. På dagarna promernade vi omkring bland kineser som förberedde sig för ett OS och såg alla sevärdheter som fanns, om kvällarna gick resten av min familj och badade av sig smogen i hotellets lyxiga pool. Jag stängde in mig på hotellrummet och skrev som en galning istället. Jag simmade inga längder, jag satt inte i bastun, jag gick inte ut i staden om kvällen, jag skrev en bok. För att jag hade sommarlov och jag visste att det var det här jag ville göra innan skolan började igen.
Då var jag femton. Det har blivit några romansomrar sedan dess. Jag tycker det är det bästa sättet att lära sig. Att skriva, låta manuset vila, läsa igenom det och märka om det blev fel.

 

Min senaste roman, den som åkt fram och tillbaka mellan en förläggare och mig, med extensiva kommentarer gång på gång, den blev också till genom att jag bara gjorde det. Det var november och jag var höggravid och jag läste första kliniska terminen på läkarprogrammet och hemma hade jag en liten dotter och jag hade den här historien i hjärnan, om en mördad katt och en mystisk, närmast mytisk ö, och om ett triangeldrama och om en defekt barndomsanknytning, och en dag tänkte jag: jag kommer inte ha mer tid att skriva den här i framtiden. Inte på de närmaste tjugo åren i alla fall.

Så varenda rast längre än fem minuter skrev jag på boken. Varenda lunch den månaden åt jag så snabbt jag kunde och sedan satte jag mig och skrev. Om helgerna gick jag till café några timmar och fortsatte.

När november var slut hade jag skrivit en bok. Den var inte perfekt i sin struktur, det är den fortfarande inte, men jag hade någonting där att arbeta med.

 

Det är fortfarande inga handfasta tips, bara självgoda anekdoter! vrålar fortfarande indignerade läsare i panik. Och okej, jag håller med. Här kommer därför:

 

1. Dra ur ditt internet. Eller ställ in flygplansläge (jag har inget trådlöst internet hemma så jag drar fysiskt ur sladden). Om du inte har världens bästa självdisciplin ever, men då behöver du ju inte läsa den här listan för du är redan inne på ditt femte mästerverk.

2. Skit i teven. Jag har ingen. Folk kan bli sjukt provocerade av det, så älskar du din teve så titta på den då. Jag bryr mig inte, jag är upptagen med att skriva.

3. Öva dig att skriva under korta tidsperioder. Sätt en klocka på tio minuter och tvinga dig att skriva någonting, vad som helst, under den tiden. Det behöver inte bli sammanhängande, och definitivt inte bra (även om det ofta blir det). Kort tid är bra för att du alltid har tid - varje dag kan man hitta tio minuter - och för att du dessutom övar upp förmågan att snabbt "komma in" i skrivandet. Det har du nytta av även om du lyckas frisätta längre tidssjok för skrivandet senare.

 

4. Läs böcker. Massor. Jämnt. Gärna dåliga, så du blir förbannad för att du vet att du skulle kunna göra det bättre.
Hur du ska hinna? Ja, det beror på ditt liv. Gör så mycket du hinner. Jag har börjat läsa pocketböcker istället för att kolla mailen i mobilen hela tiden. Men har jag det för stressigt prioriterar jag skrivandet över läsandet, alla gånger.

5. Sätt ett mål.

Och sätt det löligt lågt till att börja med, så att det inte går att smita undan. Använd ordräknaren i ditt skrivprogram och skriv 100 ord om dagen, till exempel. Hundra ord skönlitteratur om lite vad som helst tar mig ungefär fem minuter att skriva, kanske tio minuter om man har svårt att stänga av sin inre självkritiker. Men är man konsekvent i ett sådant skrivande har man skrivit en halv roman på ett år. 

 

6. Skriv först, redigera sen.

Om varje ord ska vara perfekt innan du kan gå vidare, finns risken att du aldrig kommer vidare. Helt okej om perfektionism är vad du gillar att ägna dig åt. Svårare om din dröm är att skriva något längre.

 

7. Följ Nettelblads skrivskola.
Ett succékoncept för alla aspirerande författare.

 

8. Gör det. Nu.

Allvarligt. Det är nu det händer. Varför är du kvar här? Nästa del av skrivarskolan kommer inte förrän nästa vecka. Du har sjuhundra ord eller sjuttio minuter av skrivande kvar tills dess.