Min lilla armé
Jag säger till min man när han hälsar på att kanske skulle man gett sig in i det militära. Eller bott i ett kvinnofängelse. Det är de här rutinerna, menar jag. BB- rutinerna, schemat för måltiderna. Frukost 8-9, lunch 12-12.30, middag 16.15-16.45, kvällsmål 19-20. Dagen byggs upp efter målen. Däremellan sömn, tidningar, en flicka i famnen somm äter konstant och i te respekterar någon måltidsordning alls.
min man påtalar att i dt militära gör man nog mer än att äta och sova. Han har en poäng.
Idag lämnar vi BB, jag och N., flyttar in på barnavdelningen istället. De vill ha några prover, tror att allt är bra, ska säkerställa och utesluta bara. Jag är inte orolig förrän jag får en verklig anledning att vara det. Hon ser ut som ett friskt barn, äter som ett friskt barn, sköter alla kroppsfunktioner som ett friskt barn.
Imorgon hoppas vi komma hem.
bygga familj på riktigt.
syskonen har redan fått träffa, storasyster var överlycklig och pussade och klappade och ordnade och lillebror som blivit storebror var omväxlande svartsjuk och fascinerad. Han fick sitta i mitt knä medan jag ammade hans syster, jag visade och pekade och pratade, jag viskade i hans öra att han fortfarande är min lilla bebis, också. hans händer fick borra in sig i mitt hår. Han klappade sin nya lillasyster med varsamma händer och pekade på hennes förunderligt små fötter med en liksom överraskad min.
Matar sover matar sover längtar hem. Håller tummar och några tår för att det blir snar.