De kallar dig ett geni
Hej.
Detta är en liverapportering från min kväll, här och nu.
I text och stillbild. Så levande är jag, kära vänner.
Här är jag och ett barn. Notera vad jag håller upp i luften. Det är vad mitt barn inte gillar: en napp.
Det här är jag och mitt barn som får vad hon älskar: ett bröst.
Eller, hon älskar två. Men ett i taget. Om dagen, om natten, tidiga morgnar, midnattstimmar.
Hon väger nu 6780 gram. För den som inte har något att relatera till kan jag förklara att det är en avsevärd vikt hos en tvåmånaders. Och att det ätr en bra sak. Bebisar klär väl i dubbelhakor, de behöver dem som lager inför livets utmaningar.
Det här är jag när min bebis fått vad hon vill och jag försöker trycka på ta-bild-med-webbkameran-knappen samtidigt som jag ska uttrycka min stora glädje över att få vad JAG älskar. Nämligen: mat! Om dagen, om natten, tidiga morgnar, midnattstimmar.
Bönor. Majs. Quinoa. Jordnötssmör. kokosmjölksglass.Haricots verts doppade i senap. Linsgryta. Vispgrädde. Gröt. Mandlar. knäckebröd med evighetstjockalöager av smör - som pålägg majs och mejram. Halloumi. Pulversoppa.
Alltid hungrig, alltid redo för mer. Denna amningshunger, det är ett välsignat tilllstånd av njutning.
Jag tror vi skippar den där nappen.
ps den som tar låtreferensen får receptet på kokosmjölksglassen!
Kyssar&kärlek.