Nettelblad

 

 

Men ibland flyger sig en fläkt av Finland in. Något mörkt och östligt och rått som känns avlägset i detta sommarparadisiska örike.

Jag fick en tidning i brevlådan, den heter Samarbete. Det är kundtidningen från S-market, en av Finlands största matbutikskedjor. S-market i sig är en fläkt av något östligt; deras formuleringar i reklamer och butiksannonser är kompakta översättningar från finska. VÄLKOMMEN PÅ FÖRMÅNLIGA UPPKÖP!, förkunnar de i en annons i en gratistidning. Nog förstår jag vad de menar men hade jag varit en cool copywriter är det inte formuleringen jag valt.

Samarbete är alltså motsvarigheten till Icas Buffé, eller Coops Medmera-tidning.  Content marketing i sin äldsta form. Lite intervjuer, recept och snygga bilder och man bläddrar igenom den på toaletten och beger sig sedan till affären, inspirerad att hänge sig åt förmånliga uppköp.
Men den östliga kusinen bjuder på mörker och rå realism i en grad jag aldrig sett hos dess svenska motsvarigheter.

I senaste numret av Samarbete kunde jag läsa om barnfamiljen i finsk avfolkningsbyggd som försökt få huset sålt i flera år. I realistiska och lätt deprimerande ordalag informeras vi om urbaniseringens konsekvenser när hus blir värdelösa och ekonomin omöjliggör en flytt för de som drömmer om att ta sig iväg.

För att muntra upp mig efter den artikeln bläddrar jag till början av tidningen för att läsa en kortare intervju. Här kommer säkert något lättsmält och kundvänligt, tänker jag.
Intervjun är en del i en återkommande serie. Samarbete reser runt till olika ABC-bensinmackar i Finland. ABC-mackarna ingår i S-gruppen dit S-market hör, man kan använda det där S-kortet och få ständigt förmånliga priser även där.
Serien går ut på att intervjua stammisar på ABC-mackarna. De som går dit och exempelvis äter frukost där, varje dag, varje morgon i resten av sitt liv.
De intervjuar en man som berättar om sin livshistoria. Hur hans första fru dog i ung ålder efter en hjärnhinneinflammation, och hur han tog beslutet om att stänga av respiratorn efter sex månaders intensivvård. Det var i alla fall ett beslut som gagnade forskningen, förklarar han med karg realism. 

Efter många år som ensamstående pappa träffade han till slut någon ny. Men hon har fått en stroke, berättar han, och helt förlorat talförmågan. Han avslutar med att konstatera att han har vant sig att leva ensam, vilket också blir citatet som blir intervjuns rubrik.
Men han tycker åtminstone om att dricka kaffe till förmånligt pris på ABC-macken.

 
Och jag.
Jag som är en melankoliker, som älskar allt rått, grovt och kargt. Som saknar det oförställda som exponeras när man skalar bort allt hyckleri, all yta.
Vad jag njuter av dessa fläktar från öst.

ps Vi hade visst råkat slänga det där numret av Samarbete innan jag hann skriva det här inlägget. Enstaka faktafel kan ha smugit sig in, rätta mig gärna i så fall. Helhetsbeskrivningen tror jag däremot stämmer. puss & kram och lämna gärna en kommentar, ett tryck på hjärtat eller en like av min Facebooksida om ni gillar så mycket att ni läst ända hit! kyssar&kärlek på er alla.